Boatrace!

Nu är det ett tag sedan vi rapporterade här från Laos!
Egentligen har det inte hänt så mycket sedan vi var i Luang Prabang på boatrace-festival. Så det blir mest den som vi kommer berätta om.

Boatracet går av stapeln en gång om året. Det är en tävling mellan byar som ligger längs Mekong-floden och den betydligt mindre floden Nam Khan som möts i Luang Prabang. Det är ett jädra drag ska ni veta! På varje båt var det mellan 35-50 pers, beroende på hur stor båten var. Alla byar har tränat konstant i 40-50 dagar och därmed varit borta från jobb. Därför är det väldigt viktigt att ha sponsorer i form av organisationer och företag som kan sponsra med material till att bygga båten och mat under den intensiva träningsperioden samt lön eftersom gubbarna inte tjänar några pengar under den här tiden.

Festivalgatan intill floden.

Boatrace, lägg märke till att båten med blå gubbar går lite lågt i vattnet. 

Båten sjönk när den precis gått i mål :)

Det gjorde inte publiken något "they went wild"

Våra sponsrade båtar.

Burapha som är det företag som Stora Enso arbetar tillsammans med här sponsrade, tillsammans med några andra företag, två båtar i racet. Vi hade alla gula och svarta teamtröjor och hade VIP-plats på en restaurang längs floden.

Varje race var ca 800m. Alla båtar raceade två och två, förlorade man två race var man ute ur leken. Vet inte riktigt hur mycket den by som vinner får, men det sänds direkt på TV, så det är nog en hyfsad summa! Totalt var det ca 30 båtar i racet, så det höll på från 11-16. Som underhållning var det också en massa flottar med dansande folk som åkte fram och tillbaka på floden och gjorde reklam för olika organisationer. Det var ungefär som en parad, fast på en flod!

Inne i stan var det tjockt med folk, och längs flodkanterna hade alla byar samlats för att heja på sitt lag. Det var ett väldigt liv och full festivalstämning, ohämmade mängder med Beerlao och massa mat i påsar (man äter och dricker allt ur plastpåsar här, till och med kaffe). Tyvärr gick det inte så bra för "vårt" lag, som hamnade som nummer 8.

Hönsfot, jag tar två.

Bearlaos sponsrade ekipage, här höjdes musiken successivt. 

Vi fick åka flak hela helgen.

När vi trodde att det var nog med kulturchockar för den dagen så fick vi följa med till den sponsrade byn på kvällen. Där skulle laget hyllas och det var uppdukat för stor måltid i byns samlingslokal. Orkestern spelade och alla samlades på golvet runt en Pha kvahn, en ställning klädd med löv, blommor ,rökelser, godis och vita band. Det visade sig snart att det var vi och alla representanter från företaget som var hedergäster och skulle tackas.

Ritualen kallas Baci (Bashi) och är en gammal ritual som är vanlig vid högtidliga tillfällen i Laos och Thailand. Den leds av byäldsten som läser tacksamma ord, alla sjunger sånger och till slut ska alla hedersgäster röra vid symbolen i mitten. Då kommer momentet att alla ska knyta vita band kring handlederna på gästerna och önska lycka till med allt i livet. Banden ska man ha i tre dagar efteråt för att få lycka med sig!

Orkestern spelar.

Festmåltiden bestod i Laab och stickyrice. 

Sista dagen i Lung Prabang var vi ganska trötta av allt som hänt, men vi åkte till vattenfall, vilket var fränt eftersom man fick åka en bit på mekong för att ta sig dit. Vattenfallet var i flera nivåer och såg ut som något ur smurfarna. Det var fritt fram att ta sig ett dopp och en massa elefanter fanns det också!

Tuk Tuk killen som vi åkte med tyckte också det var najs att åka till vattenfallen. Han följde med hela vägen, det var Ser-vice, som man skriver här.

Efter vattenfallen åkte vi tillbaka till Luang Prabang för att bestiga Phusi Mountin vilket lätt kan uttalas fel, Sebbe fick lära sig att man ska dela på ordet Phu-Si :-) Berget ligger mitt i stan så vi hade världens utsikt åt alla håll. 

Det ryktades om att det var Khadaffis gamla plan.

 Efter tre dagar klippte vi av de vita banden, men det skulle vi inte ha gjort! Vi läste sedan i vår guidebok att man skall knyta upp dem, inte klippa. Så nu vet vi varför vi båda fick influensa förra veckan. Nu är vi dock friska och krya igen!